Det vi talar om här är tält för tre säsonger, inte för snö och vinter. Det är trots allt få människor som vintertältar i de svenska fjällen. Men väldigt många av de tält man ser sommartid i både skog och på kalfjället är tält som klarar en vinterstorm på Nordpolen. Av tradition (?) är framförallt svensktillverkade tält avsedda att klara alla fyra säsonger. Det är inget fel på det, det är bra tält.

 

 

OVAN: Hemsytt ytter- och innertält i Sarek 2005. Vackert-väder-läge. I dåligt väder sänks teleskopstavarna så att nederkanten på yttertältet fästs vid marken. Vikt: 600 gram.

 

Men för den som endast (vi glömmer en osäker framtid då man "kan tänka sig att vintertälta" tältar under barmark är detta mindre intressant. Dessa stormsäkra vintertält innebär att vi varje kilometer, varje dag tvingas bära på något som vi med den största sannolikhet aldrig kommer att använda. Vintersäkra tält är inte bara relativt tunga, de innebär också ofta att man får mer kondensproblem inuti. Detta eftersom man inte kan bygga dem lika luftande för att inte snö skall blåsa in under vinterstormarna. Kondens kan vara väldigt irriterande och omfattande och blöta ned sovsäcken och därmed försämra isoleringen i denna avsevärt.

 

Vikten på dessa vintertält är som regel minst 2-3 kilo för ett tvåpersonerstält, vilket innebär 1-1,5 kilo per person. Detta är inte alltför tungt, om man är två personer och håller sig i det lägre spannet för denna typ av tält. Då klarar man sina 3 kilo för de tre stora om ryggsäcken väger något under ett kilo och sovutrustningen cirka ett kilo. Men är man ensam och tältet väger 3 kilo är det inte lika lyckat.

 

 

OVAN: Terra Nova Laser Photon, ett "riktigt" dubbelväggigt fjälltält i Håiganvagge 2009. Vikt: 800 gram.

 

Det finns det betydligt lättare tält-lösningar som innebär att man kan ha både tyngre ryggsäck och sovutrustning utan att totalvikten kommer över 3 kilo. Detta är en av styrkorna för 3 för 3-principen, att vissa prylar kan väga lite mer om de andra väger desto mindre. Det finns utrymme för personlia preferenser.

 

För barmarksturer i skogen så klarar man sig bra utan tält. Istället kan man använda en presenning, i outdoor-sammanhang numera kallad tarp. Är det insektssäsong så får man komplettera med någon form av skydd mot dessa. Lättviktsvarianten är att man har en bit myggnät över öppningen till sovsäcken. Detta tycker jag personligen är i lite väl fakir-betonat, men mest en fråga om tycke och smak.

 

Nästan lika begränsande vad gäller att kunna sitta upp och exempelvis äta eller byta kläder insektsskyddat är en bivacksäck (bivy bag). Denna täcker hela sovsäcken med någon form av vindtätt material och har insektsnät kring ansiktet.

 

 

OVAN: Ultralätt tarp och bivacksäck på Coast2Coast Sweden 2014. Vikt 400 gram.

 

Själv föredrar jag (oftast hemsydda) lätta innertält med en halv meter vindtätt material närmast marken. Detta skyddar sovsäcken mot vinden och gör mycket för värmen när man sover. Överdelen är gjort av lätt myggnät, vilket både ger utsikt och minimalt med kondens.

 

Denna typ av innertält går också att köpa via internet och väger från 200 gram och uppåt. Tillsammans med en lätt tarp kan en sådan lösning väga under 0,5 kilo för en person. Mina vandringsstavar fungerar som tältstänger om det inte finns träd och buskar att binda yttertaket i. Den här typen av skydd fungerar även vintertid i skogen, om det inte är mycket snö.

 

Hybrider mellan tält och tarps kallas tarptents och det finns många varianter på sådana från i huvudsak amerikanska tillverkare. Liksom lätta ryggsäckar är tarptents tyvärr inget man hittar i den svenska detaljhandeln, men även de är enkla att köpa över internet. Är man, som jag, lång bör man se till att måtten för liggytan inte blir för minimala, så att sovsäckens fot- och huvudända pressas mot ytterväggarna och suger i sig kondensfukt.

 

 

OVAN: Gossamer Gear The One en blåsig kväll på vägen mellan Hemavan och Anjan 2008. Vikt: 490 gram.

 

2008 vandrade jag under tre veckor de 50 milen från Hemavan till Anjan och använde ett tarptent från Gossamer Gear som vägde 490 gram. Jag har också använt det under tre veckors vandring och packrafting i Canada. Ett suveränt skogstält som fungerar bra på kalfjället så länge vinden inte piskar i mer än måttligt.

 

2014 och 2015 gjorde jag långa vandringar på sammanlagt sex veckor i Alaskas nordligaste och folktommaste bergskedja, Brooks Range. Jag använde en udda form av tarp från Mountain Laurel Designs som heter Trailstar och kompletterade med ett egentillverkat innertält. Totalvikt 900 gram för ett tält som jag inte skulle vara rädd för att använda i även det värsta busväder.

 

 

OVAN: Mountain Laurel Designs Trailstar med hemsytt innertält i Brooks Range Alaska 2015. Vikt 900 gram.

 

Vikten på de tre stora för min vandring Hemavan-Anjan var ungefär 600 gram för ryggsäcken, 500 gram för tältet och 1000 gram för sovutrustningen. Drygt 2 kilo således och jag var lika varm och torr och sov lika gott som med min gamla, mer än tre gånger så tunga utrustning. För Alaska var vikten på de tre stora cirka 3 kilo. Och större krav på utrustning ställs ingenstans.

Det är genom att reducera vikten, men inte funktionen, hos de tre stora som man verkligen får en rivstart på vägen mot en lättare packning och därmed en lättare vandring där man orkar höja blicken och njuta av omgivningarna. Hur skospetsarna ser ut vet man redan...

 

Vad väger dina tre stora?

 

Läs även:

3 för 3 - Ett stort steg på vägen mot en lättare packning

3 för 3 - Sovutrustning

3 för 3 - Ryggsäcken

 


 

Jörgen Johansson är författare till Vandra Fjäderlätt och Lättare packning från A till Ö. På engelska skriver han serien om Smarter Backpacking. Mer om fjäderlätt vandring med lätt packning finns på hans blogg www.fjaderlatt.se